Jag skall i ett antal artiklar granska Ryssland, och vad som just nu sker där politiskt och ekonomiskt. Det görs i fyra delar. Först ett avsnitt om den ryska historien. Att historien är betydelsefull för den som vill förstå vad som sker i ett land är trivialt. Mitt intryck är att den är extra viktig för den som vill förstå Ryssland, och det som sker, och har skett, i rysk politik efter Sovjets fall.

Det andra avsnittet är ett försök att precisera begreppet auktoritärt styre modell Putins Ryssland, vad skiljer det från en västerländsk demokrati? En grundläggande fråga, med västögon en närmast ödesmättad fråga, för Ryssland är om man från dagens läge skall gå i riktning mot västerländsk demokrati eller mot än mer autokrati.

Den tredje delen handlar om de politiska utmaningar som Ryssland står inför idag. Och ju mer man förstår av dagens Ryssland, desto större verkar utmaningarna. Demografin är ett exempel.

De tre första avsnitten är i det stora hela faktabaserade i meningen att det jag skriver är grundat i vad jag läst i litteraturen. Det fjärde avsnittet – Vad kommer att hända framåt med Ryssland? – är däremot personligt och spekulativt.

Putins Ryssland i grafer & tabeller

Inledning

Det historiska bagaget (1) (om traditionen med auktoritärt styre och om religionens stora betydelse)

Det historiska bagaget (2) (om privat äganderätt)

Det historiska bagaget (3) (om den lågt utvecklade känslan för demokrati, rättsstat och liberala friheter och om pendlandet i synen på Europa)

Det historiska bagaget (4) (om Sovjetstyrets påverkan på dagens Ryssland och om landets särpräglade naturliga förutsättningar)

Vad skiljer Rysslands styre från en västlig demokrati?

Putins utmaningar: (1) En katastrofal befolkningsutveckling

Putins utmaningar: (2) En sårbar ekonomi med dåliga framtidsutsikter

Putins utmaningar: (3) En stor och mäktig byråkrati

Putins utmaningar: (4) En mycket utbredd korruption

Putins utmaningar: (5) Stora sociala problem och brister i infrastrukturen

Putins utmaningar: (6) Dagsläget för Ryssland
Vad kommer att hända med Ryssland?
Ryssland väljer en Sonderweg

Ryssland väljer Europa, blir en demokrati

Vladimir Ryzjkov skriver redan 2008:

”Om Ryssland verkligen ska moderniseras finns det inget alter¬nativ till att inrätta moderna demokratiska institutioner och återupprätta yttrandefrihet, politisk pluralism och marknads-ekonomi samt oberoende domstolar, parlamentarisk kontroll och ett aktivt politiskt liv. Endast om detta sker kan Ryssland åtnjuta stabilitet och välstånd.”

Jag tror inte att Ryzjkov har rätt. Det går inte att ifrågasätta att vissa autokratiska regimer har skapat både stabilitet och välstånd för sina medborgare, och fortsätter att göra det. Men framförallt tror jag inte att Ryssland inom överblickbar framtid kommer att ”välja Europa”, bli en västerländsk demokrati i den mening som jag har definierat. Det finns flera skäl:

Historien talar emot. Med några få undantag av steg mot demokratisering – primärt Tsarryssland under Nikolaj II (1894-1918), Sovjetunionen under Gorbatjov och Ryssland under Boris Jeltsin – har landet alltid varit auktoritärt styrt. Stephen Cohen, Princeton-historiker och kritisk mot den allmänna Rysslandsbilden i Väst och demoniseringen av Putin, skriver apropå landets auktoritära traditioner: ”Russia cannot jump out of its skin”.

De flesta ryssar vill inte ha västerländsk demokrati. När Levada 2013 frågade vilken sorts demokrati Ryssland behöver tyckte bara var fjärde av de tillfrågade att västerländsk demokrati var något eftersträvansvärt. Över hälften tyckte i stället att Ryssland antingen bör ha en helt egen form av demokrati (34%) eller samma slags »demokrati« som fanns i Sovjetunionen (17%). Kniivilä skriver i sin bok Putins folk: ”Själva ordet ’demokrati’ verkar ha förlorat sin betydelse för många av dem jag träffade i Ryssland hösten 2013. ’Demokrati’ hade man på 90-talet och dit vill man inte tillbaka, för då var det fattigt och eländigt. Nu är det i alla fall någon sorts ordning och reda i landet.”

De flesta ryssar är, liksom ledningen i Kreml, idag starkt västkritiska. Det är knappast den bästa grogrunden för att införa västerländsk demokrati när majoriteten av ryssarna verkar vara övertygande om att det egentligen är Väst som ligger bakom många av Rysslands problem. Eller som Kniivilä sammanfattar bilden han fick vid intervjuerna: ”Att västmakterna vill Ryssland illa är ett axiom för många av dem jag träffar. Helst skulle väl Väst se hela Ryssland försvinna från världskartan, gissar många.”

Pådrivarna mot ett demokratiskt Ryssland är politiskt svagare än någonsin. Michail Chodorkovskij, oligarken som fick sitta nästan 10 år i fängelse för att han hade politiska ambitioner och retade upp Putin, beskriver de två viktigaste maktgrupperingarna i Ryssland på följande sätt:

”Den ena gruppen, som kan kallas för liberaler, vill skapa ett relativt demokratiskt och öppet samhälle. Jag skulle hellre kalla dem for ‘anhängare av spel enligt reglerna’, även om inte heller det är helt exakt. De vill givetvis också ha makten, men de är beredda att kämpa för den med politiska medel. De är framgångsrika personer, och därför är de inställda på riktig konkurrens. För dem är pengar en resurs, men aldrig anledningen till att de är i statens tjänst, eftersom de är övertygade om att de alltid lätt kan tjäna mer pengar än de behöver, och det har de rätt i.

Den andra gruppen, siloviki, är snarare ‘anhängare av spel utan regler’. Det finns väldigt många av dem i militära och polisiära organ, men de är definitivt inte i majoritet. Och de finns i många andra kretsar också. De är osäkra personer som kompenserar sin osäkerhet med möjligheten att ta till våld. Just på grund av deras osäkerhet är makt, och i ännu högre grad pengar, något de dyrkar. Osäkerheten på den egna styrkan leder också till att de använder anti¬demokratiska våldsmetoder i såväl politiken som affärslivet.”

Allt jag har läst om maktbalansen i dagens Ryssland, och särskilt efter 2012, pekar på att siloviki-gruppen har stärkt sin ställning i Kreml samtidigt som liberala och respekterade ekonomer som tidigare hade ledande befattningar i regeringen har försvunnit bort, och inte ersatts med nya liberaler och marknadsekonomer.

Till det kan läggas de akuta politiska motsättningarna till följd av Ukraina-krisen inte är den bästa politiska miljön för att införa västerländsk demokrati.

Och vad händer då?

Ja, faran är att Putin-regimen (eller någon annan autokrat som har kastat ut Putin) väljer den enklaste vägen, att fortsätta som hittills. Det riskerar att bli ett än mer odemokratiskt samhälle. Och om inte oljepriset än en gång stiger över $100 och blir kvar på den nivån, får Ryssland en stagnerande ekonomi, lägre levnadsstandard, mindre offentlig välfärd, minskande befolkning, ökad korruption etc. Det alternativet kan ingen önska sig.

Så min slutsats blir att det bästa vore om Putin-regimen sätter sig ner och ”tänker till”, och kommer till slutsatsen att man de närmaste 5-10 åren skall använda all politisk kraft till väsentligen två saker – att se till att Ryssland blir en rättsstat i västerländsk mening respektive att göra allt för att Rysslands ekonomi kan baseras på en supereffektiv kapitalism (som till exempel måste betyda privatisering av den statliga företagssektorn). En stark man vid rodret, en hel del homofobi och socialkonservatism och andra samhälleliga uttryck för en stark ortodox kyrka, inte särskilt stora friheter för media, en viss kontrollapparat för att hålla koll på ”dissidenter”, en politisk opposition som inte har full frihet, och ett parlament som i allt väsentligt gör som presidenten säger, är priset ryssen får betala.

Det är det jag menar med ”rättssäker autokrati”. Det skulle vara en Sonderweg för Ryssland som givet rysk kultur och historia har förutsättningar att lyckas. Och vad mera är, på sikt skulle ganska säkert ett sådant rättssäkert autokratiskt styre bli mer demokratiskt med liberala friheter, parlamentarisk demokrati och mänskliga rättigheter.

Det som skulle bli kvar är ”den starke mannen” högst upp. Men så vill ju ryssarna ha det.

PS Den som vill läsa hela artikelserien, 15 artiklar, i ett svep kan göra det här