Pendlandet i synen på Europa är ytterligare en viktig del av det historiska arvet. Frågan om Ryssland kulturellt, politiskt och ekonomiskt skall Europeiseras eller vara ett ”eget” land, eller kanske snarare civilisation, har funnits med i nästan alla skeden av rysk historia, i vart fall sedan 1600-talet. Det tar sig konkreta uttryck som att Peter den store (1682-1725), som var starkt pro-Europa, byggde upp St. Petersburg från grunden för att få ett attraktivt fönster mot Europa. I mera generella termer har det historiskt funnits en motsättning mellan det inåtvända, mer genuint ryska Moskva och det utåtvända, europeiska St. Petersburg. Kristian Gerner sammanfattar den här dualismen på följande sätt: ”Rysslands historia framställs som en ständig kamp mellan två i grunden olika samhällsmodeller, en specifikt rysk/moskovitisk och en europeisk/petersburgsk. Berättelsen har utformats inom ramen för begreppen väst och öst. Dessa begrepp används då inte bara om geografin utan även för att ange att det handlar om motsatta politiska kulturer.”

Andrej Zorin, professor i ryska vid Oxford, uttrycker samma sak. Mera specifikt diskuterar han i ett intressant papper från 2008 hur de motstridiga krafterna i den ryska kulturen vad gäller synen på Europa kom till ytan vid publicerandet av Pjotr Tjaadajevs Filosofiska brev 1836. Tjaadajevs skriver poetiskt: ”Vi hör inte till någon av människosläktets stora familjer, vi är inte en del av vare sig väst eller Öst…Vi står så att säga utanför tiden.”

”Reaktionerna på Tjaadajevs Brev bidrog till att definiera de huvudsakliga tendenser som dominerat det ryska politiska tänkandet fram till idag: mot de så kallade västvännerna stod slavofilerna. De förra betraktade Peters [den stores] reformer som ett oavslutat projekt. Anpassning till västerländska seder och kulturella normer bland den utbildade eliten skulle följas av ett övertagande av västerländska politiska institutioner, framför allt parlamentarisk demokrati, likhet inför lagen, ett nytt juridiskt system och fri press. Bara genom att fullborda en sådan anpassningsprocess skulle Ryssland äntligen kunna konkurrera med sina europeiska grannar inte bara militärt utan också ekonomiskt, politiskt och kulturellt. I motsats till detta trodde slavofilerna på Rysslands Sonderweg, en egen väg baserad på landets historiska arv från tiden före tsar Peter: en unik andlighet och gemensam religion. Enligt slavofilerna borde Ryssland avvisa den missriktade anpassningen till väst och återvända till sina verkliga rötter i bondekultur och ortodox religion.”

Litteratur:

Zorin, A., 2008, ”Slavofiler, västvänner och rysk litteratur”, ingår i: Almqvist, K. & Linklater, A., (red.), 2008, Om Ryssland, Perspektiv från Engelsbergsseminariet 2008, Atlantis, Stockholm;