Den här grafen visade Economist för ett tag sedan (April 9th, 2011), i sin tur hade de hämtat materialet från Globe Scan, ett amerikanskt opinionsinstitut som under 2000-talet frågat människor i olika länder vad de tycker och tror om ”the free market system” (kapitalismen). Eller mera precist, hur stor andel av de tillfrågade som ”strongly agree” respektive ”somewhat agree” till påståendet att kapitalismen är det bästa systemet.

Resultatet är, tycker jag, uppseendeväckande. Framförallt att det blir färre och färre som tycker att marknadssystemet är bäst. Och att den tendensen tycks gälla i alla länder. För USAs del handlar det om ett ras, från nivån 80% i början av 2000-talet till 60% 2010. Det tycks som om finanskrisen tog knäcken på amerikanarnas förtroende för kapitalismen. Sedan kan man inte undgå att lägga märke till Frankrikes värden. De seglar i en egen division på ungefär halva den förtroendenivå som gäller i andra länder. Man kan fråga sig varför? Det har förmodligen något att göra med fransmännens relativa böjelse för centralmaktens planering och kontroll, kapitalismen är inte precis inkarnationen av ett system för central kontroll.

Går man till källan, Globe Scan, finns det en tabell (klicka för större bild) från samma undersökning som också är fascinerande. Den visar vilka länder som i mätningen 2010 hade störst respektive minst tilltro till kapitalismen. Det man då ser är bland annat, och knappast överraskande, att länder vars ekonomi utvecklas positivt just nu (typ Brasilien, Tyskland, Kina) också är mer positivt inställda till den fria marknaden än andra länder. Den goda relativa ekonomin är säkert också skälet till att i BRIC-länderna liksom i Sydostasien inklusive Australien visar kapitalismen högre rating än till exempel i västländerna. Sett från andra hållet, de länder som tycker sämst om kapitalismen, är det återigen Frankrike som leder. Men intressant nog med Turkiet på nästan samma nivå. Det förvånar eftersom den turkiska ekonomin har gått så bra under senare år. I så fall är det mera väntat att det i Japan med alla sina ekonomiska problem finns en stor grupp skeptiker vad gäller kapitalismens relativa kvaliteter.

Vad finns det för felkällor?

Det är klart att man inte okritiskt kan acceptera dessa resultat. Det kan finnas tekniska brister, typ att resultaten inte är statistiskt säkerställda. Även om vi förutsätter att det inte finns några sådana problem, finns det ändå minst två tänkbara felkällor:

Definitionsproblem. Detta att de som tillfrågas verkligen förstår vad som menas ”the free market-system”, är det stora frågetecknet. En uppenbar felkälla ligger i att demokrati och marknadsekonomi blandas ihop, åtminstone vi som lever i västvärlden ser det ofta som ett enda system. Det kan mycket väl vara så att amerikanarna är ”sick and tired” över sina politiker, tea-party rörelsen är ett tecken på det, vilket förklarar den drastiska nedgången i förtroendet mot slutet av perioden. På samma sätt  kan det höga förtroendet för kapitalismen i Kina bero på att människorna där faktiskt handfast har sett att övergången till en marknadsekonomi gett ökad levnadsstandard. Däremot innehåller Kina-siffrorna inget som helst omdöme om det politiska systemet. Kinesen är naturligtvis fullt kapabel att göra den distinktionen. Och det är lätt att tänka sig andra begreppsproblem.

2000-talet är speciellt. Att på mätningar under ett enda decennium försöka bedöma medborgarnas syn på något så grundläggande som det ekonomiska systemet  är sannolikt omöjligt, och en annan tänkbar felkälla. För att vara riktigt säker skulle det behövas mätningar över kanske 50 år eller mer. Den här figuren (klicka för större bild) visar de reala vinsterna för de största amerikanska företagen (S&P-företagen) under mer än 100 år. Det man slås av är att det finns ett mönster i utvecklingen. Efter andra världskriget ser vi först en uppåtgående trend fram till mitten av 1960-talet, därefter en stagnationsperiod över ett par decennier fram till omkring 1980, och därifrån återigen en uppåttrend men kännetecknad av våldsamma svängningar i företagens vinster, först som en följd av IT-kraschen i början av 2000-talet, och därefter under den senaste finanskrisen (subprime-krisen). Det räcker med att titta på en sådan här kurva för att förstå att 2000-talet är speciellt. Vi vet att den amerikanska aktiemarknaden under 2000-talet i stort sett har legat stilla. Bara det har säkert fått många amerikaner att tvivla på den fria marknadens förtjänster.