Jag har skrivit en bok om mitt liv, En bankdirektör med skägg, som kommer ut våren 2015 på Ekerlids Förlag (utgivningsdag 17 februari). Även om jag inte tycker om ordet självbiografi, det låter egenkärt i överkant, är det nog just självbiografi de allra flesta skulle kalla det. Jag skriver helt enkelt om vad som har hänt mig i den stora världen under livet, och det har hänt mycket (kolla nedan vad några som redan läst boken tycker). Boken kommer att finnas både som pappersbok och e-bok, och kan på vanligt sätt köpas i bokhandeln.

Kort presentation (“baksidan”)

Läs vad några som redan har läst boken tycker

Köp boken t ex här

Om möten man inte glömmer

Olof Palme ; Jan Wallander ; Per Åsbrink (1) ; Per Åsbrink (2) ; Ingvar Trogen, Sören Mannheimer, Bengt Tengroth mfl ; Gunnar Sträng ; Härje Stenberg ; Göran Johansson ; Richard Normann ; Erik Huss ; Carlo Derkert : Ragnar Lassinantti, Zolo Östlund, Rune Ångström, Börje Hörnlund mfl ; Mara Radic ; Thage G. Peterson

Om att leda företag

Om varför jag tycker att Jan Wallander är en av de verkligt stora företagsledarna

Vad har jag lärt mig av att vara VD?

Om politik och kanslihus

Krister Wickman, Rune B. Johansson, Nils G. Åsling

Varför var den svenska industrin krisförföljd under 1970-talet?

Sensmoralen (mina erfarenheter av den aktiva näringspolitiken)

Vad krävs av en kanslihustjänsteman?

Hur gick det med karriären?

Vad är så speciellt med kanslihuset som arbetsmiljö?

Algotskonkursen och Aktiespararna

Om 90-talets bank- och fastighetskris

Varför förstod vi inte allvaret i krisen?

Vad hade jag som bankVD för ansvar?

Borde jag inte ha sett krisen komma?

Bo Lundgren som populist

Vissa människor krymper när det blåser kalla vindar

Om lite annat

Dagbok från USA, Anteckningar om en samhällsmodell i fritt fall

Vad är meningen med livet?

Vad har livet lärt mig? eller Sådant jag borde ha förstått när jag var 30

”Vad har livet lärt mig? Kan jag säga något genomtänkt om det? Ja, efter visst funderande skulle jag sammanfatta mina viktigaste lärdomar i ett antal punkter, livserfarenhetens aforismer skulle man kunna kalla dem. Man skulle också kunna säga: ”Sådant som jag borde ha förstått när jag var 30.” Helt utan rangordning följande:

*Makt och framgång är inte bara flyktig utan påfallande ofta också illusorisk
Det är så uppenbart att makt och framgång i den stora världen är flyktig. Du kan, hur mycket makt du än har, och hur framgångsrik du än är, bli sjuk, så sjuk att du inte kan fortsätta med det du gjort. Det är det mest triviala. Eller du kan tvingas avträda din maktposition av andra skäl, kanske för att du inte är tillräckligt bra eller röstas bort.

Framgången är också många gånger illusorisk om jag med det menar att det du tror är viktigt och nödvändigt i den stora världen vid närmare granskning kanhända inte är det. Det du tillsammans med andra åstadkommit kanske visar sig vara ett luftslott när tiden avkunnat sin dom. Eller något mycket kortvarigt. Du blir bara ”ett rö i historiens bris”.

Jag säger inte att man bara därför att makt och framgång är flyktig och ofta illusorisk inte ska försöka sträva efter makten och framgången. Självklart ska man göra det. Men inte för maktens egen skull, eller för pengarna. Inte därför att du vill bestämma över andra, utan för att du vill uträtta något av värde för både dig själv och andra. Jag tror, för att ta ett exempel, att de allra flesta egenföretagare verkligen brinner för att göra skillnad, för att just deras produkt ska göra det samhälle de lever i en liten smula bättre (och lyckas de med det kommer de att tjäna pengar). Man ska glädjas åt att man gör karriär, och att man får mycket att säga till om, och är lyckosam i andra människors ögon. Dessutom lever man väl, och har roligt under tiden. Men man behöver ha perspektiv på vad framgången betyder, och veta, eller åtminstone ana, att den är bräcklig.

Tomas Tranströmer har skrivit att makten liknar en lök. ”Vid vägs ände ser jag makten och den liknar en lök med överlappande ansikten som lossnar ett efter ett.” (ur Den stora gåtan, 2004). Jag gissar att Tranströmer med den bilden försökt uttrycka precis detta, att makt är flyktig och illusorisk.

*Gör oortodoxa vägval i livet om det känns rätt, den satsningen ger ganska säkert hög avkastning
Jag har skrivit om att det var först när jag gjorde ett val efter eget huvud som studierna blev givande i mitt tycke. Som året vid handelsgymnasiet i Norrköping. Eller som när jag hoppade av Teknis och började läsa nationalekonomi på universitet. Jag tror att den lärdomen kan generaliseras. Det är högst sannolikt att den människa som tar ett okonventionellt och oväntat steg och slår in på en ny väg i utbildningen eller karriären för att det känns rätt för henne, kommer att tjäna mycket på det, inte nödvändigtvis ekonomiskt (även om det också är troligt), men i form av förhöjd motivation, ökad kreativitet, och allmänt ökad tillfredsställelse med livet. Att följa sin inre kompass och ta radikala steg lönar sig, det är min erfarenhet.

*Lycka har inte något med makt att göra
Med lycka menar jag må bra, välbefinnande. Jag mådde utmärkt under de nästan femton år jag var VD. Med andra ord, makt och framgång samvarierade med välbefinnande. Det tankeväckande är att jag har mått ännu bättre under de senaste femton åren, under den tid jag inte haft någon maktposition i den stora världen.

*Det är relationerna till människorna i det lilla livet som räknas
Det är hur man klarat av relationerna till sina närmaste – partner, ex, barn, föräldrar, grannar, vänner, arbetskamrater etc. – som verkligen räknas när det är dags att summera. Det är så självklart när man är 75+ och har det långa perspektivet att man kan tycka att det egentligen inte skulle behöva sägas. Att den punkten ändå får finnas med på min lista beror på att när man är yngre, och särskilt när man befinner sig mitt uppe i framgången i det stora livet, har man en tendens, jag hade det i alla fall, att glömma att det är ditt beteende i det lilla livet som på sikt väger tyngst, och betyder mest för ditt välbefinnande.

*Vissa människor krymper när det blåser kalla vindar
En av mina lärdomar från den turbulenta tiden i början av 1990-talet handlar om vad en djup kris gör med människorna. Som människor är vi till vardags mer känslomässiga och mindre rationella än vad vi tror oss vara. Det är emellertid ingenting mot hur vi uppträder i en djup kris. Vi blir som beslutsfattare då påfallande ofta närsynta, kortsiktiga, ologiska, och vi visar gott om förutfattade meningar i de analyser av läget som vi måste göra. Och som människor blir några få av oss känslostyrda, otrevliga, illojala, svekfulla och populistiska, ja till och med hämndtörstiga. Det är då man kan möta beteenden från människor som man kände väl och som man ”aldrig trodde något sådant om”.

*Gott samvete är en större tillgång än vad många kanske tror
Vad är gott samvete? För mig, och säkert för de allra flesta, betyder gott samvete att man inte har tummat på de moraliska rättesnören som styr ens liv. Och självfallet inte brutit mot skrivna och oskrivna lagar.

Jag tror att gott samvete så definierat är viktigare för en människas välbefinnande än vad vi kanske tror när vi är unga. Jag hade gott samvete när Första Sparbankens stora förluster blev kända på hösten 1991, och också när de kalla vindarna blåste som värst mot ”fd bankdirektörer med fallskärm” under 1992 och 1993. Det hjälpte oerhört.

*Man ska slåss för det man tror på
Vad menas med att slåss för det man tror på? Det handlar inte om att slåss för det som är rätt och riktigt som, låt oss säga, alla människors lika värde eller något annat moraliskt högoktanigt. Det ska man också göra men det jag menar här är mycket mera profant. Det betyder att i en beslutssituation sakligt argumentera för det rationella, för det mest effektiva, och för det som har förutsättningar att långsiktigt bli framgångsrikt. Med andra ord, man ska utan skygglappar försöka förstå verkligheten. Och slåss mot det som fördunklar verkligheten – otidsenliga idéer, ”så har vi alltid gjort”-uppfattningar, lojaliteter, gamla strukturer, förlegad ideologi, förljugenhet, etc. Det var exakt det jag kände att jag gjorde när jag under 1980-talet tog striden med Sparbanksföreningen och dess ledning. Jag fick mycket skit för det.

Varför ska man slåss för det man tror på när så många tycker man har fel? Ja, för den egna självrespektens skull. Om det man argumenterat för genomförs och blir lyckat ger det också omgivningens respekt åt den som tagit striden. Har man dessutom den läggning som jag har, är själva striden i sig givande. Man vitaliseras och man skärper sina intellektuella verktyg.

*Gott omdöme är huvudnyckeln till framgång livet
Jag tror att inget är viktigare för att en människa ska lyckas bra i den stora världen än gott omdöme. En normalbegåvad person, till och med en måttlig begåvad person, som gör sitt bästa kommer att klara sig utmärkt förutsatt att han eller hon ”inte gör något dumt”. Det är när man gör något dumt, och särskilt när man gör det återkommande, som det blir stopp i karriären. Det goda omdömet har brustit.

Med gott omdöme förknippar vi ord som balans, rimlighet, förtänksamhet, mognad etc. Det är detsamma som att säga att den omdömesgille använder sitt förnuft för att hitta en lösning på det problem han eller hon ställs inför som varken lutar för mycket åt det ena eller andra hållet. Aristoteles talar om den gyllene medelvägen. Med andra ord, att ha en väl utvecklad förmåga att alltid välja en ”medelväg” är det vi menar med att ha gott omdöme.

Egentligen tror jag att gott omdöme i den här meningen är viktig också i det lilla livet. Är du ofta förhastad, oreflekterad, hetlevrad etc. – många gånger kännetecken för en person med dåligt omdöme – är det troligt att du har bekymmer med de nära relationerna.

*Gilla alltid läget
Jag hörde för en tid sedan på radion ett citat av Martin Buber, den österrikiske filosofen, ibland kallad ”en av 1900-talets stora tänkare”, som fångade intresset. Buber skrev att det för varje människa finns något värdefullt just där hon råkar befinna sig. ”Det finns något som man bara finner på ett ställe i världen. Det är en stor skatt som man kan kalla existensens uppfyllelse. Och den plats där skatten finns är just där man står.” Eller sagt på annat sätt. Ta den plats du har just nu i livet, den plats du har fått av ödet, av tillfälligheter, av gener, av ansträngning eller vad det än kan vara, och gör det bästa av situationen.

Jag tror att det är precis rätt. Och så har jag alltid känt. Utan att begripa det har jag levt efter Martin Bubers råd. Eller uttryckt mera konkret, jag har alltid gillat läget och efter bästa förmåga försökt klara den uppgift jag tagit mig an, eller fått mig anvisad (VD-assistent, departementstjänsteman, bankchef, oppositionell i sparbankeriet, avsatt bankdirektör, författare på heltid, bonde, landsbygdsbo etc.). Jag har dessutom den läggningen att alltid vilja bli verkligt bra, helst bäst, på det jag håller på med. Det är en egenskap som är bra för både självkänslan och karriären.

*Se upp med systemrisker
Med systemrisk menar jag här, mycket enkelt uttryckt, att ett system i den stora världen inte är stabilt på grund av politiska beslut, eller brist på beslut. Det kan med andra ord hända något oväntat och dramatiskt som i ett slag radikalt ändrar på förutsättningarna för alla aktörer i systemet. Det svenska banksystemet och 90-tals-krisen kan vara ett konkret exempel. Men systemrisker finns inte bara på det finansiella området. Politiska beslut kan skapa systemrisker också i real sektor som fartygskreditgarantisystemet gjorde för den svenska varvsindustrin. Ett kännetecken är att det många gånger tar tid innan man förstår vad som håller på att ske. 90-talskrisen förutsåg vi inte förrän den var över oss. Varvskrisen växte fram långsamt och det tog lång tid innan vi förstod att alla svenska storvarv faktiskt skulle komma att läggas ner. Ett annat kännetecken är att förändringen till det sämre verkar ohejdbar när bollen väl börjat rulla. Ett tredje är att ansvaret tenderar att hamna på fel ställe, inte på dem, politiker eller myndigheter, som påverkar systemets stabilitet genom sina beslut, utan på det specifika företaget som drabbas.

Självklart ska man inte undvika att arbeta i verksamheter där systemrisken är hög. Men man ska när man tar ett jobb fundera på om det finns en systemrisk, och om det gör det vara medveten om det kan hända något oväntat och drastiskt, och att det är klokt att planera för det.

*Ge människorna som är beroende av dig stor frihet och mycket uppmuntran, och det ger fantastiska resultat för både dem och dig
Det är lättare sagt än gjort att leva efter det mottot. Det innebär ju att man måste ge upp en del av sina befogenheter, till exempel som förälder eller chef. Men lyckas man blir belöningen hög.

*Tänk först, handla sedan, båda är lika viktiga
Den här devisen har jag haft nytta av i alla sammanhang, både i det stora och lilla livet. Den betyder bara att man ska tänka sig för, och när man gjort det ska man agera. Att bara göra det ena av de två är oklokt. Tänker man utan att komma till skott händer ju ingenting. Och att skjuta från höften utan att sikta kan lyckas ibland, men i det långa loppet vinner man inga segrar med den strategin.”
/Sid 333-339 i boken/