Den amerikanske statsvetaren Samuel Huntington gör boskillnad mellan den västerländska kulturen å ena sidan och västländernas modernisering å den andra. Med modernisering menar han industrialiseringen och allt som följt med den – arbetsdelning, ökad läs- och skrivkunnighet, social rörlighet, urbanisering, kapitalism, aktiebolag etc. Den västerländska civilisationen blev till på sju- och åttahundratalen och utvecklade sina speciella karaktärsdrag under de därpå följande seklen. Den började däremot inte moderniseras förrän under sexton- och sjutton-hundratalen. ”Väst var väst långt innan det blev modernt” som Huntington uttrycker det.

Vad utmärker då den västerländska kulturen? Ja, i korthet följande om jag sammanfattar Huntingtons uppfattning: Det klassiska arvet. Katolicism och protestantism. Separationen mellan kyrka och stat. Rättsstat. Social pluralism. Individualism.

Med utgångspunkt från Samuel Huntington (men också vissa andra) har jag har i nedanstående tablå (vänstra kolumnen) försökt formulera ett antal nyckelord för det ”västerländska”. Det har jag sedan i den andra kolumnen ställt mot det ”rysk-ortodoxa”. Jag gör skillnad mellan värderingar och politiska grundprinciper. Det senare är institutioner och strukturer som man i respektive civilisation i någon form av ”politisk” process har enats sig om skall gälla.

Jag begränsar i fortsättningen mina kommentarer till de begrepp i den vänstra kolumnen som är kursiverade.

Individualism skall här tolkas så att i den västerländska traditionen kommer, förenklat uttryckt, individen före samhället. Individen är skyddad från påverkan eller övergrepp från andra, inklusive från staten. Så tydlig är inte individens rättigheter i den rysk-ortodoxa kulturen. Historiskt har staten, och ledaren/tsaren, gjort som den behagat visavi individen. Och principen att statens intresse går före den enskilde medborgarens gäller uppenbarligen även idag med tanke på de väl dokumenterade övergrepp på enskilda som den ryska staten då och då ägnar sig åt. Av allt det Samuel Huntington hänför till ”det västerländska” menar han att individualismen sannolikt är den viktigaste, och för väst mest särpräglade komponenten jämfört med andra civilisationer.

Du kan påverka ditt liv, ”du kan göra skillnad”, är en inställning som tillhör det västerländska och är rotat i kristendomens tillit till den enskilda människan (som i sin tur är grundstenen för demokratin). På den punkten är skillnaden stor mot vissa andra kultursfärer och religioner. Islam har exempelvis en fatalistisk grundsyn där människans egna vilja gör mindre skillnad. Det påverkar graden av självtillit, och därmed möjligheten att ta saken i egna händer. Den rysk-ortodoxa världssynen har också ett fatalistiskt drag. I kombination med det vi just konstaterat att staten väger tyngre än individen blir det en hämsko för den som vill ta tag i sitt eget liv och göra skillnad.

Frihet är ett begrepp som förknippas med det västerländska samhället. Med frihet menas då att jag som individ så länge jag inte skadar någon annan kan göra vad jag vill. Jag kan flytta vart som helst, jag kan ta vilket arbete jag vill, jag kan säga vad jag vill, jag kan tro på vad som helst, inklusive på vilken Gud som helst, jag kan gå med i vilken organisation som helst etc. Det är de liberala friheterna. Jag kan också i princip göra vad jag vill med mina inkomster och tillgångar. Men i praktiken är den friheten begränsad. I alla länder (möjligen med undantag av vissa rika oljestater) har man i en politisk process bestämt att viss del av medborgarnas inkomster och kapitalavkastning skall betalas i skatt för att finansiera det gemensamma.
Frihet så definierat finns med som en grundsten i alla moderna västerländska politiska idéströmningar. Mest extrem i sin tolkning av frihetsbegreppet är libertarianismen, och dess ekonomiska variant, nyliberalismen. Den europeiska liberalismen, liksom socialdemokratin, är mer sansade varianter men utgår från det liberala frihetsbegreppet i sina respektive program.

Det finns naturligtvis frihetliga värderingar även i rysk kultur och tradition. Men frihet betyder något annat. Det är synonymt med suveränitet i meningen det egna samhällets, i sista hand Rysslands, oberoende av andra medan vi i väst menar individens frihet från andra, särskilt från staten. Det finns politiska partier i dagens Ryssland som är liberala i europeisk mening. Men de är, av olika skäl, marginaliserade företeelser. Det dominerande draget i rysk kultur, religion och politik är konservatism. Eller som Rysslandskännaren, språkprofessor Per-Arne Bodin formulerar det: ”Denna konserva¬tism är relaterad, å ena sidan, till det ryska sinnets upptagenhet av eviga frågor, och å den andra till politisk konservatism, bakåtsträveri, främ¬lingsfientlighet och antisemitism. Det är den rysk-ortodoxa kyrkan som idag i första hand driver en konservativ agenda där man till exempel försvarar de traditionella könsrollerna, typ kvinnans plats är i hemmet, och fördömer homosexualitet och annat som hör till hbtq. Även politikerna har under de senaste åren haft en värdekonservativ retorik. President Putin talar då och då om det västerländska samhället som dekadent och på nedåtgående. Andra, särskilt fundamentalistiska slovofiler, går längre och hävdar att den rysk-ortodoxa civilisationen är exceptionell, primus inter pares bland civilisationer. Kreml driver däremot inte idag en främlingsfientlig eller rasistisk politik. Det försiktiga och förtänksamma draget hos den politiska konservatismen är samtidigt tydligt. Den ekonomiska politiken har inte någon gång efter år 2000 ägnat sig åt några äventyrligheter (och blivit, som jag varit inne på, mycket framgångsrik på köpet).

Rationalitet. Att agera rationellt, att ha fötterna på jorden, att resonera logiskt etc. är handlingssätt som kan förknippas med den västerländska kulturen, och som inte finns lika tydligt i alla civilisationer. Rationaliteten har sin grund i den kristna religionen av samma skäl som den anser att du skall ha en aktiv inställning till ditt eget livsöde, och en optimistisk inställning till både vad du själv kan åstadkomma och till vad samhället kan uträtta. Det ligger i sakens natur att de samhällen som kulturellt inte värderat ett rationellt och förnuftstyrt agerande lika högt som västländerna har riskerat att hamna på efterkälken materiellt. Ryssland har under de senaste århundradena haft svårt att komma ifatt Europa ekonomiskt. Det kan han något att göra med just det, med att den rysk-ortodoxa religionen har ett drag av mysticism och antirationalism. Den skiljer sig därvid från katolicismen, och i ännu högre grad från protestantismen.

Livet här och nu (som väl egentligen skall formuleras: Koncentrera dig på livet här och nu, det är det som räknas, inte på vad som kan komma sedan) kan som värdering uppfattas som en variant av rationaliteten. Men det finns en skillnad. Det handlar inte om att agera förståndigt och logiskt. Det handlar om att göra det bästa möjliga av ditt liv oavsett var du har hamnat, att även om omständigheterna är vidriga aldrig tro att det finns något annat liv efter detta att hoppas på. Du har bara ett liv. Den ryska traditionen härvidlag, också den med sitt ursprung i ortodoxa religionen, är långt från lika tydlig på den punkten. Det finns, som professor Bodins citat antyder, ett drag av världsfrånvändhet i rysk tradition, att det väsentliga är livet efter detta.

Det finns ett skäl till varför jag i det här sammanhanget har begränsat mig till dessa fem nyckelord för ”det västliga” – individualismen, vissheten att du kan påverka ditt liv, att du har frihet att göra, tycka och tro vad du vill så länge du inte gör dina medmänniskor illa, rationaliteten och förnuftstron, och att livet här och nu är det centrala. Alla fem är värderingar som har spelat en avgörande roll för varför västs modernisering har gått snabbare, och givit dess medborgare en levnadsstandard långt över vad som gäller för andra civilisationer. Det gäller i synnerhet om vi kombinerar dessa fem värderingar med två grundprinciper för den västliga kulturen, en tydlig äganderätt och att ”land skall med lag byggas”. Tillsammans blir dessa sju komponenter västs framgångsformel för materiella framsteg och hög tillväxt.

Litteratur:
Anners, E., 1957, ”Kristendomen och den västerländska kulturen”, Svensk Tidskrift, december 1957;
Bodin, P-A, 2008, ”Den ryska ortodoxa traditionens inflytande”, ingår i: Almqvist, K. & Linklater, A., (red.), 2008, Om Ryssland, Perspektiv från Engelsbergsseminariet 2008, Atlantis, Stockholm;
Byström, G., 2017, Med Guds hjälp, Om religion och politik i Ryssland, Ungern och Polen, Ordfront, Stockholm;
Huntington, S., P., 2006, Civilisationernas kamp, Atlantis, Stockholm;
Landes, David S. (1998), Nationers välstånd och fattigdom, Prisma, Stockholm;
Pipes, R., 2002, Ägande och frihet, Natur och Kultur, Stockholm;
Zakaria, F., 2009, The Post American World, W.W. Norton & Company, Inc., New York;